Från morot till energi 2, -motivation genom delaktighet

Något som många nämner när det kommer till motivation är att känna sig delaktig.

Ta det lilla barnet. Kanske den renaste formen av motivation. Inget spel för galleriet här inte. Antingen är man med för att man vill eller så gör man det inte för att man inte har lust. Visst känner vi alla till hur man med godis och lov om att få se på tv kan påverka motivationen hos den lille (s.k. yttre motivation). Men tänk er själva hur mycket delaktighet betyder. Att få vara med och göra något tillsammans. Med mamma, pappa, ett syskon eller en kompis. Tid och rum försvinner när man får vara med. När man blir tillfrågad om vad man själv tycker. När man diskuterar och det man säger har betydelse. Inte nödvändigtvis får man alltid sin vilja igenom men man blir ändå del av ett sammanhang och genom den delaktigheten infinner sig någon slags motivation att utföra något tillsammans.

Känslan av att vara en del av ett större sammanhang är en stark drivkraft. Det blir kul när vi tillsammans tar oss an en uppgift.

Jag har flera gånger själv reflekterat över att jag hellre utför en tråkig syssla tillsammans med ett bra team än gör något som objektivt betraktat borde vara roligt men tillsammans med människor som hämmar min delaktighet.

Samma sak kan också nämnas under en lärosituation. Ett ämne som objektivt sätt är intressant kan snabbt bli ointressant med dålig pedagogik och ledarskap. En intressant arbetsuppgift kan uppfattas helt olika beroende på i vilken kontext den förväntas utföras. Tillsammans i en grupp av individualister som alla vill få uppgiften utförd på just sitt sätt och en oförmåga att ”lyssna in” gruppens åsikter dödar lätt både engagemang och motivation.

Med detta korta inlägg vill jag bara dra en enkel slutsats. Arbetar du i en grupp, är du en lärare eller ledare? Identifiera hinder för delaktighet och fråga dig om de fyller något syfte. Om inte eliminera dem fortare än kvickt. Mycket delaktighet kanske av många uppfattas som oeffektivt och det kan det nog vara till viss del. Men en grupp som inte längre trivs, studenter som blir oengagerade eller omotiverad personal är också synnerligen oeffektivt i det långa loppet.

När jag letade lite på internet efter motsatsord till delaktig hittade jag ”icke – deltagande”. Det lät inget vidare.

Annonser

4 svar till “Från morot till energi 2, -motivation genom delaktighet”

  1. Nisse

    Kommer på efter lite funderande att begreppet ”delaktighet” kanske är en blanding av samhörighet OCH autonomi? Eller handlar det bara om samhörigheten som är en viktig del av inre motivation?

    Enligt Deci/Ryan mfl så krävs det dock autonomi för att ta sig vidare till den inre motivationen (samhörighet och kompetens innebär fortfarande yttre motivation).

    Håller dock med om innebörden av delaktighet, var det inte som var poängen med ”hellre gröt tillsammans..” =)

    Svara
  2. utbildarn

    Ja jag tänkte inte försöka härleda reflektionerna till forskningen utan mer bara påvisa ett fenomen som jag gillar. Tror mycket väl att känslan av delaktighet kan var en s.k. ”yttre motivator”. Dvs om delaktigheten försvinner så finns ingen inre motivation för att fullfölja uppgiften.

    Däremot anser jag delaktighet som en betydligt mer positiv yttre motivator än belöning och för den delen också bestraffning. Tråkiga uppgifter måste ibland stimuleras av yttre motivation och jag tror att delaktighet borde kunna användas som en sådan positiv yttre motivation.

    Svara
  3. Peter

    Delaktighet är två delar för mig. Det första är helt enkelt en känsla av att det är vårt projekt, att vi tillsammans gör eller skapar något. Det andra är att ur gruppens gemensamma kraft kan det skapas enormt mycket winwin lösningar, spinoff effekter och kreativitet. Det här är i alla fall inre motivation för mig. Dvs människans inre driv att bygga och göra saker tillsammans med ett gemensamt mål.

    Svara
    • utbildarn

      Tack för din kloka kommentar. Spelar det någon roll vad man gör tror du? Eller handlar det bara om att gemensamt rikta energin åt ett och samma håll. Dvs innehållet blir underordnat. Det är den gemensamma ansträngningen som är den inre motivationen, inte sysslan i sig?

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: