Reflektioner på delar av skoldebatten

Efter att ha börjat blogga om pedagogik har jag avsatt mycket tid för att läsa och reflektera. Jag har lusläst nätet och försökt följa debatten om skolan. Ofta konstaterar jag en hård ton mellan ”lägren”. Nu tänkte jag ta och försöka mig på en summering av mina senaste iakttagelser:

Ett av de kanske mest inspirerande inläggen i debatten anser jag kommer från Mikael Parknäs (@mikael_parknas) , rektor på smedingeskolan. Ett insiktsfullt inlägg om vägar och visioner. Jag delar uppfattningen om att det första man måste ha klart för sig är varåt vi vill gå med den svenska skolan. För att förenkla bidan ser jag den ena sidan som ett läger som på ett förhållandevis enkelt sätt vill kunna ”bocka av” elevers kunskap efter genomförd utbildningsinsats och det andra lägret som talar mer om andra värden. Oftast rör dessa andra värden: demokratisk förståelse, samarbete i grupp och allehanda färdigheter.

Man skulle kunna tänka sig att man ritar en skala på 1-10. 1 på skalan är en total fakta och kunskapsbaserad skola. Allt går att mäta i prov och undervisningen är således helt fokuserad på rena återupprepningsbara kunskaper. Läxor och prov syftar till att kunna återge kunskap. 10 på skalan får symbolisera den ultimata flumskolan (om jag nu lyckats förstå begreppet rätt). En helt färdighetsorienterad skola där arbetssättet är viktigare än den faktiska kunskapen. Fullt fokus på samarbete, grupparbete, demokratiförståelse och värderingsfrågor. Prov och kunskapsmätningar blir överflödiga i denna ytterlighet. Kunskap blir totalt underordnad färdigheterna.

Trots att många driver starka åsikter i frågan har jag inte hittat någon företrädare av varken 1 eller 10. Däremot befinner vi oss alla någon stans på skalan. På denna måttstock behövs en vision. En tydlig inriktning på hur dessa båda delar skall viktas. Pratar vi dessutom att vi vill ha kompetenta elever skall också attityder och erfarenheter tillföras som en ytterligare dimension.

Boken utvärderingsmonstret av Lena Lindgren talar om svårigheter med att mäta allt som sker inom kvalitativa verksamheter. Jag delar den uppfattningen. Vi kan mäta mycket men absolut inte allt. Vi bör vara ödmjuka i debatten om vi inte representerar någon av ytterligheterna.

Har du åsikter? Jag diskuterar gärna frågan vidare.

Intresserad av mer läsning om utvärdering och mätning? SvD ”Det som räknas går inte att räkna”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Grundläggande HTML är tillåtet. Din epostadress kommer inte att publiceras.

Prenumerera på det här kommentarsflödet via RSS

%d bloggare gillar detta: