Aktuell kompetens och antagningar
Jag tänkte ta och beskriva två sätt att anta ungdomar och vuxna till utbildningar genom att beskriva två olika scenario. Ett av sätten tror jag skulle kunna bidra till att minska fokus på betygen i skolan och i stället kunna lägga all kraft på att optimera lärande utifrån allas olika förutsättningar.
Det första exemplet är en klassiker. Pelle har pluggat under hela gymnasiet och uppnått ett visst betyg. Han söker till sjuksköterska och skickar in sina betyg och personuppgifter. En massa ansökningar landar hos antagningsnämnden och där listar man två variabler: hur många platser har vi och hur många ansökande som inkommit? Därefter börjar man gallringen och gränsen för att komma in hamnar på en siffra –ett snitt. Pelle får besked om att han inte kommit in och så var det med den saken. Nu återstår för Pelle att skriva högskoleprov eller plugga upp betygen. Ett annat alternativ är att välja en utbildning som han har större chans att komma in på eller hoppas på att det nästa år inte är lika många som söker till den.
Efter detta exempel kan vi konstatera att bedömningen ändå är att anse som förhållandevis objektiv och förutsägbar. Den säger också att de som pluggat hårt och haft bra lärare etc belönas med att också komma in på det program som de önskar för vidare utbildning.
I exempel två tänkte jag beskriva Tyra. Hon är efter gymnasiet mycket sugen på att läsa till psykolog. Hennes snittbetyg är inte direkt briljanta men intresset för psykologi har hängt med i flera år. Hon söker utbildningen och blir kallad till ett inskrivningsprov. Den samlade lärarkåren från den psykologiska institutionen har satt sig ner och formulerat ett inträdesprov. Denna test syftar till att se om Tyra har de grundläggande kunskaper som behövs för att tillägna sig utbildningen. Det är ett omfattande prov och inte särskilt lätt att ta sig igenom. Man har bedömt att förkunskaperna för att hänga med i tempot på utbildningen är av yttersta vikt. Inte nog med detta prov, man har också utformat en intervju där Tyras lämplighet i sin framtida yrkesroll bedöms av en panel med erfarna psykologer och pedagoger.
Tyra kom inte heller in efter denna antagning. Hon fick dock ett brev med utvecklingsområden att titta närmre på för att ha bättre chanser att lyckas vid antagninsgförfarandet och därmed också i sin framtida roll som psykolog. Till skillnad från Pelle får Tyra en chans att riktat utveckla sidor som kommer gynna henne i sitt framtida yrkesval.
I det andra exemplet är det inte nödvändigtvis den med högst betyg som kommer in. Det blir någon slags kombination av förkunskaper och lämplighet som samlas i en helhetsbedömning. Personens aktuella kompetens bedöms och en helhetsbedömning görs av eleven innan antagning.
Finns det problem med båda systemen: ja utan tvekan. Alla system har sina brister men jag kan inte komma ifrån att det vore fräscht att testa exempel två i syfte att på bästa möjliga sätt matcha kompetenser mot framtida yrkesval. Ingen skulle väl drömma om att anta t.ex. en polis utan att göra en djupare intervju och en helhetsbedömning av hur den är som person. Samma sak är ju av yttersta vikt även i andra människovårdande yrken som jag ser det.
Ett test ser jag dessutom i grunden som mer relevant än att titta på en persons studieresultat som enda faktor för lämplighetsbedömning. Att jämföra betyg kanske dock kan användas som första gallring eftersom alla rimligtvis av praktiska skäl inte kan gå igenom testförfarandet.
Jag mottar mer än gärna avvikande uppfattningar och diskuterar gärna frågan vidare.
Pedagogikbloggen 
Lämna en kommentar